Robbans arga steg
Det var Mattias, Robert och jag. Vi tog en omständig väg ner till centrum för att äta lunch.
Jag var lovad raggmunk och fläsk. Annars hade jag lovat att klossa på Mattias rygg.
Jag fick raggmunk och fläsk. Mattias tog kebab. Robban tog någonting svårt från det persiska köket.
Vi fick mat.
Robban fick en dosa.
När vi ätit upp hade dosan fortfarand einte pipit - och Robban reste sig. Han gick med enastående arga steg genom alla matgäster. Han tillryggalade sträckan omänskligt fort.
Sen kom han tillbaka med nått lamm. Utan sås.
Jag kanske är lite elak när jag erkänner: Jag vill se Robbans arga steg igen.
Lunchbetraktelse 1
Nu har vi avverkat lunchen.
Det gick förvånansvärt bra. Lunchrestaurangen i vår byggnad är normalt sett under all kritik.
Jag hoppades på ett omvänt frdeagen-den-trettonde syndrom. Att de skulle ha haft tur inne i köket.
De hade de haft! Blodiga biffar med välstekt potatis och trevlig sås.
På väg till lunchen tappade vi bara James en enda gång.
Annars brukar det vara vanskligt att gå med James.
Det är som att gå med ett barn i en oändligt lång godisbutik. Han stannar upp titt som tätt.
Sacha fick följa med också. Han springer mycket och valde därför falafel. Jag förstår inte.
När vi åt gick det förbi en tjej. Jag tyckte att James sa "Kolla! Christer Sandelin!"
Han sa visst " Kolla! Prinsessan Leia"
Min hörsel är inte helt hundra.
Jonas visade sig ha ett förflutet som bombman. Jag lär få anledning att återkomma till det.